Vissa dagar vill man gömma sig under täcket

Jag ÄR hård mot mig själv, har alltid varit och kommer troligtvis alltid att vara. Men idag GICK det inte bra. Calle var hur duktig som helst, men jag själv kände mig som den lilla flickan på ridskolan som får rida utan ledare för första gången. Jag hade noll kontakt med honom, och han lunkade omkring som om han aldrig gjort något annat. Jag fick verkligen inte till det, sånt som jag har tränat i åratal. 
Jag är lycklig över att ha den här ponnyn, men ibland önskar jag att han faktiskt sa till när jag inte gör som jag ska. Han mer tycker på axlarna och säger okejdå, typ. Men jag älskar honom, min prins! Kommer alltid göra! <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

LINDA LÖFVANDER

här kan du följa mitt innehållsrika vardagsliv tillsammans med mina fyrbenta vänner!

RSS 2.0