Minns ni att jag har tränat truppgymnastik? Det var nästan halva mitt liv, och hästarna var resterande halva.

Jag älskade det otroligt mycket, och hade jag haft tiden så hade jag lätt fortsatt! Men med 3 egna hästar (som jag då hade) och träning 3-4 gånger veckan med träningar på 2 till 3,5 ibland 4 timmar + hästarna och skolan som tog allt mer tid så var dagarna minst 10 timmar för korta kändes det som.

Det var då jag bestämde mig bestämde mig för att sluta, och satsa helhjärtat på ridningen. Jag ångrar inte beslutet, men jag drömmer mig ofta tillbaks till tiderna då man flög högt upp på trapetsen och gjorde massa volter med både halv och hel skruv, eller om man satte ett hoppbord mellan trampeten och mattan man landade på och gjorde ett överslag eller rundat över. Eller när man studsade fram på tumblinggolvet för att göra alla möjliga olika varv som till exemplet rundat flickis eller handvolt frivolt med öppning efter volten för att landa i en hjulning eller kanske till och med att landa i rundat för att följa upp den med en flickis. Ja kombitionerna var många, och man visste aldrig helt säkert hur det skulle gå förren efteråt, så det var bara att lita på sig själv till 110% och köra. Tvekade man vid fel tillfälle kunde det gå illa.

Jag klarade mig lindrig undan min karriär som gymnast. En vrickad fot lite då och då hörde till vardagen, men det var nog också de enda skadorna jag fick, och de gick över på en kvart. Nej det gjorde de kanske inte men man körde ändå och tänkte inte så mycket på det.

Vi var på träningsläger i Lingvallen, en liten ort nära Ängelholm. Där sov vi i 2 nätter, och tränade i 3 dagar. Här gjorde jag min allra första salto, och min första volt utan pass. Även min första sträckta volt gjorde jag här. Detta var bara en bråkdel av allt vi fick göra, och varje gång man gjorde något man aldrig tidigare gjort fick man gå upp och plinga i en klocka. Då började alla i hallen att applådera åt en.

En vecka senare var det vår första tävling som vi övat till i månader. Jag kommer ihåg det som om det var igår. Vi var alla väldigt spända över allt, men en liten lättnad tror jag var att vi hade varit i hallen innan på träningslägret då det var på samma ställe. Varven minns jag inte helt, men vi tävlade typ med kullerbytta på plint och sånt haha. Gulligt gulligt. Det svåraste varvet vi tävlade med då var grupperad volt. Oj, det var länge sedan... Men alla ska börja nån stans, ellerhur? Kommer också ihåg att våra tränare var jätte stolta över oss och våra poäng som tydligen var högt över deras förväntan. Vi kom 5:a tror jag.

Träningen efter fick alla i vårt lag vars en cholkadmedalj. Jag minns att jag var väldigt stolt över min, så jag sparade min i flera år. Efter kanske 5-6 år hittade jag den igen, och då blev det raka vägen till soptunnan med min allra första medalj!

Detta var min historia, a part of my past, som jag aldrig riktigt kommer lämna ifrån mig.

Till sist så vill jag önska lycka till till dem som fortsatte kämpa med gymnastiken, nu har dom varit uppe i Stockholm och tävlar RM (riksmästerskap) i somras, där slutade de på femte plats tror jag. Det säger ju inte lite!

Detta fotot togs ca 2 år innan jag slutade tror jag <3