Kikar runt lite på bloggar. Man inser snabbt att det finns hur många sett som helst att skriva på.

Det finns dom bloggar där man får alla detaljer, eller där man inte ens kan få ett sammanhang i vad som skrivs. Det finns dom som börjar på ett ämne och sen svävar ut helt och så slutar det med att inlägget handlar om något helt annat. Sen finns det dom som kontrar det genom att skriva om ett ämne hela inlägget, samma sak om och om igen fast med olika ordval.
Det finns dom som tycker att "det är inte så viktigt med mig, bättre att andra har det bra" och dom som vill va störst bäst och vackrast, eller dom som skriker rakt ut "tyck synd om mig!"

Det finns hur många olika bloggar som helst, och på en blogg kan man lite märka av bloggarna personlighet.

Är hon stark mentalt eller slänger hon sig på marken och gråter så fort det inte går som hon vill?
Är han snäll mot andra eller tänker han bara på sig själv?
Har hon ett socialt liv eller vill hon mest vara ensam?
Säger han Stopp när det blir för mycket eller låter han någon annan ta den smällen?

Ja ni fattar, lite kan man läsa av personen, man måste bara läsa lite mellan raderna.

Självklart kan jag inte säga att Stina såhär och såhär och såhär bara genom att ha läst bloggen, men lite kan man ändå läsa av.

Min blogg är JAG, jag är inte någon annan här. Jag låtsas inte vara den någon vill att jag ska vara, utan jag är mig själv. Det är den allra första nyckeln till framgång tror jag, -att vara sig själv. Inte bara inom bloggvärlden, utan även ute i det riktiga livet, i skolan, på arbetet, eller var man nu håller till. Genom hela livet tror jag man tjänar på att vara sig själv. Det är något man är bäst på som liten. På dagis försökte man aldrig göra sig till, aldrig någonsin var man någon annan än sig själv. Men ju äldre man blir desto mer tappar man av den förmågan, vilket jag tycker är synd. Vi borde lära oss av små barn ibland , dom är kanske klokare än vi tror ;)