Den känslan fick jag idag när jag red Calle. "wow, jag kan verkligen! VI kan verkligen!" så underbart det var! Han var pigg och framåt för skänkeln, reagerade direkt på mina signaler, lydde mig verkligen!

Redan precis efter igångsättningen av första traven började han söka sig neråt, och det dröjde inte länge för än han började trampa under sig och länga steget. Där gick han, så otroligt fint hela passet, och det var JAG som satt på och styrde och bestämde!

Jag är riktigt nöjd med min stjärna idag! Hade aldrig kommit dit jag är i min ridning idag om jag inte hade haft honom! Han och jag lär oss tillsammans nya saker varenda dag!
Guldklimpen i mitt liv, Calle <3

Tyvärr blev det inga bilder, riktigt synd men that's life! Så ni får nöja er med denna! Godnatt