Det är något som många har försökt sig på, kanske främst vetenskapsmän och uppfinnare, men även många fler, nämligen att resa i tiden. Men asså, så svårt är det ju inte, jag kan ju! det är bara att sätta sig med en historiebok och börja läsa. Jag kom nyss tillbaks till vårt årtusende efter att ha rest 6000 år tillbaks i min historiebok, haha ;)

okej, min poäng med detta inlägget är att man ska aldrig ge upp, bara se andra möjligheter att komma dit man vill. Något jag borde träna mycket på. Har jag bestämt mig för något så står jag fast vid det, låser in mig, spärrar området och stänger öronen för andra möjligheter. Klart jag har ju lärt mig av mina misstag, men oxå genom att prova mig fram. Nu har jag väll lättare för att släppa in andra tankeställare oxå i huvudet, och fundera lver vilket som verkligen är bäst, den första som var min idé och som jag först hade bestämt mig för att gå, eller den andra som var någon annans idé...

Men asså jag har fått lära mig att lita på min instinkt eller vad man ska säga. Om jag velat mellan 2 saker så sa alltid mina föräldrar "ta den du såg först, det var den du först ville ha och det var den som drog dig hit". Och vet ni vad? DOM HAR RÄTT! Jag blir ju nöjd med mitt köp eller val eller vad det nu var så.
Sen om det gäller större saker som till exempel när vi letade häst innan vi hade köpt Calle så är det klart att då säger man inte bara "ta den där, den såg du först". då måste man ju ha en del tankar och så oxå med sig såklart.

Sen köpte inte jag Calle bara för att jag ville ha en D-ponny läromästare och för att jag tyckte han var mysig att rida. Nä, det var mer än så. Jag var klart nervös inför provridningen, men så fort jag kom upp på hans rygg så kände jag hur jag kunde slappna av, och göra min grej liksom! Den känslan är obeskrivlig! Jag köpte honom för att mitt hjärta sa att jag skulle göra det, inte min hjärna <3

Kände att vi kom in på lite annat spår än vad inlägget skulle syfta på, men what ever, ni fattade nog ;) aja vi hörs sen!