gud vad tiden går fort, tänk att det redan är en månad sen den dagen. saknar min underbara ängel så otroligt mycket, det går inte att beskriva med ord.

 

en månad... det känns som att det var max två veckor sen. MAX. men tiden har gått superfort. det har varit dryga dagar, men jag har tagit mej igenom dom på olika sätt. men ändå, en månad, ofattbart. en månad sen jag nästan gick under, kunde hellre dö med henne, det hade varit lättare. men som sagt, jag tog mig igenom den första månaden.

 

så här sitter jag och skriver med tårarna rinnande nerför kinderna, jag tänker helt änkelt för mycket ibland.  idag var en sån dag, när jag tänkte väldigt mycket, på det.

 

när någon nämner henne, så är det första jag tänker på den långa natten i helsingborg, det var det värsta i mitt liv och hur sjuk hon va. tänker jag sedan på våra minnen, våra underbara minnen genom alla dessa åren,  8 åren, så kan jag knappt hålla tårarna tillbaka.

men jag vill inte ha det så. det första jag tänker på ska inte vara den natten, det ska vare något av alla våra tusen minnen, dom underbara minnena <3 så kommer det förhoppningsvis oxå bli nån dag... hoppas jag.