Fick ett mail från en gullig bloggläsare idag. Haha den meningen fick det att låta som att jag driver en big-blogg haha. Men ärligt, det var häftigt att öppna det!

"Hej linda! Jag har läst din blogg i ca ett halvår nu och det känns som att jag snart känner dig! Jag har aldrig träffat dig men ändå känner jag mig nära och välkommen när jag läser din blogg. Jag bor i Umeå och du någon stans i Skåne men du välkomnar alla till din blogg. Du bloggar inte om tävlingar hit och fester dit, du bloggar om livet! Du har inte hästar som hoppar meterbanor på omhoppningstid men du bevisar ändå att man kan leva livet fullt ut! Mitt humör ändras beroende på dina inlägg för att du förmedlar känslor i dom! När jag läste om Sagas hemska slut på livet och alla dina tankar och känslor kring det började jag nästan gråta, men när jag läste om t.ex ridlägret du va på i sommar blev jag glad och full av energi! Din blogg ligger än inte på några topplistor, men tiden kommer ta dig dit, det kan jag garantera! Jag får en wow-upplevelse av att läsa din blogg! Jag är 16 år och att då ha en 13årning från Skåne som sin... Hmmmmm... förebild, är härligt! Hoppas verkligen att du läser detta! Kramar Lea!"

WOW! Känslan...! Den går inte att beskriva, shit vad häftigt! Förebild, det är ett riktigt starkt ord! Trodde inte att jag hade läsare i Umeå, än mindre att jag är någons förebild! Detta gjorde seriöst min dag! Tusen tack Lea :D