Helgen kommer i ett annat inlägg senare!

Idag sprang vi milen, känner mig ganska duktig faktiskt! Det småduggade hela tiden till och från, men med 1,5 km kvar öppnade himlen sig och vi sprang i ösregn. När jag äntligen kom i mål var jag blöt genom alla kläder och skor, håret såg ut som om jag kom ut från en dusch och jag frös som om det var 15 grader kallt, men det var ändå en sjukt härlig känsla! Slog förra årets rekord med 2 min, vilket jag är stolt över!
När jag kom hem blev det en lång och varm dusch, sen mysa ner sig under täcket med varm choklad och bulle samt min nya vän kemiboken... Prov imorgon!

Bästa apparaten nånsin, gör att man kan se höstarna i transporten!

Ni har väntat ett tag på detta inlägget vet jag. Jag har fått någon fråga och så om när det ska släppas, svaret är NU.

Mamma och jag pratade för ett bra tag sen, i bilen på väg mot Höör's marknad. Det var blandade känslor, och det slutade faktiskt i tårar...

Ni kanske har uppmärksammat att det har varit ovanligt lite häst på bloggen sista taget. Det finns självklart en anledning till det, annars hade jag hållit igång som vanligt.

För snart två år sen blev Calle halt. Vi hade han hos kiropraktorer och veterinären var här och allt möjligt vi kunde komma på. Dom anade alla att eftersom vi köpte honom på ett "ridlekis" där han gått i 4 år och där barnen som red honom var 5 år ungefär, så hade han gått både mer och mer ansträngande sen han kom till oss. Men efter lite behandlingar av olika slag blev han bra igen.
Nu har han åter igen blivit halt, detta för ett bra tag sen egentligen. Men när vi nu hade veterinären ute för att vaccinera hästarna bad vi henne kolla på Calle igen, och hon kon då fram till att det troligtvis är en förslitning i benet sen tidigare i livet. Det innebär att han inte kommer bli bra nog för att arbeta ordentligt igen. Veterinären sa att så länge han inte har ont, vilket han inte har just nu iaf, så kan jag rida ändå, men nej, jag vägrar rida en halt häst, thats it.

Att inte veta känns jättehemskt. Jag vet inte om jag nånsin kommer kunna rida honom ordentligt igen. Om jag över huvud taget kommer kunna rida honom. Jag kommer alltid älska honom lika mycket, oavsett vad han är kapabel till, han är en del av mig och kommer alltid att vara det.

Jag mår inte heller bra över detta, jag är ofta ledsen inombords för att jag inte vet hur han mår, eller kommer att må i framtiden. Han kanske kommer må prima, men det finns också andra alternativ som inte är lika roliga att tänka på. Som veterinären sa: eftersom att han är halt nu, även fast han inte har ont, så kan det va svårt att upptäcka när han väl får ont med tanke på att han redan är halt...

På onsdag ska vi iväg till en kiropraktor igen, det är över ett år sen sist. Hon ska tydligen vara väldigt duktig. Hon kör faktiskt ner från Stockholm, så det är en lång väg!
Så för tillfället har jag ingen häst att rida, men vi har pratat med Christel så jag ska så småning om börja rida Shadow mer regelbundet, vilket jag ser fram emot.

Min fina <3